Valentine's Day.

Såg Valentine's Day för andra gången igår.
Kanske inte den bästa utav filmer och aningen uppenbar emellanåt, men ändå så mysig och framför allt, sjukt rolig!
Tänk er typ Love Actually, fast på alla hjärtans dag i Los Angeles. Inte riktigt lika mys mys men roligare.

Jag tycker om filmen, verkligen.
Och jag tycker absolut att den är sevärd! Om inte annat så får man sig ett gott skratt.

Även en hel del bra skådisar. Precis som Love Actually så fokuserar filmen på ett flertal individer.




Otroligt tråkig bild, I know. Men kunde inte bestämma mig för vilka jag skulle ta en bild på.

Himlen är oskyldigt blå.



I söndags så såg Himlen är oskyldigt blå.
Faktiskt så tyckte jag att filmen verkade kass. Jag hade ingen direkt lust se den.
Jag menar, den bygger på en sann händelse, det största narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria. Om när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975.
Men faktum är att den var bra, riktigt bra. Och de små kärleksscenerna var hjärtevärmande, så söta!
Jag har bara en sak att säga, se den.


Movienight.

Filmer hyrdes, hela två stycken.

Happythankyoumoreplease, eller som den heter på svenska "Kärlek I New York". En romantisk komedi och verkar vara en riktig feelgood. Precis vad jag känner för ikväll.

Going The Distance, verkar vara en trevlig men ganska mainstream romantisk komedi.


Going the distance.

Norwegian Wood.



Då har man sett en utav världens bästa filmer.

Norwegian Wood.

Har läst boken av Haruki Murakami, och jag älskar den.

Har hört låten av The Beatles, och jag älskar den.

Så ge mig filmen, tack!!
Orkar inte vänta mer nu...


Toru Wanatabe, spelad av Kenichi Matsuyama.


Camino

Har precis sett filmen Camino.
Jag har aldrig gråtit så mycket eller blivit så berörd av en film som denna.
Så vacker, så genuin, men ack så tragisk.
Grät mig i princip igenom hela filmen. Innan det ens gått tio minuter av filmen rullade den första tåren nerför min kind.
Har ni inte sett den, se den! Ett mästerverk enligt mig.
Det går inte att inte bli berörd av Camino. Och om man mot all förmodan ändå skulle lämnas oberörd så bör man uppsöka psykolog för då är det något allvarligt fel.


RSS 2.0