Har precis sett filmen Camino.
Jag har aldrig gråtit så mycket eller blivit så berörd av en film som denna.
Så vacker, så genuin, men ack så tragisk.
Grät mig i princip igenom hela filmen. Innan det ens gått tio minuter av filmen rullade den första tåren nerför min kind.
Har ni inte sett den, se den! Ett mästerverk enligt mig.
Det går inte att inte bli berörd av Camino. Och om man mot all förmodan ändå skulle lämnas oberörd så bör man uppsöka psykolog för då är det något allvarligt fel.