Om jag tänker efter var min första regel när jag skrev om saker denna: att i ord och meningar formulera även sådant som jag (trodde att jag) förstod som om det hade varit >>något jag inte förstod<<. Om jag hade börjat tänka >>Ah, det här förstår jag. Det behöver jag ju inte ödsla tid och kraft att skriva om<<, skulle det ha varit slutet på det hela, och jag skulle förmodligen inte kommit någon vart alls. Om jag, för att ge ett konkret exempel, hade tänkt om någon i min omgivning >>Ah, den här personen känner jag mycket väl och behöver därför inte fundera så ingående över. Det är okej ändå<< och slagit mig till ro med det, skulle det kanske lett till att jag (eller du) blev utsatt för ett allvarligt svek. Bakom de saker och ting som vi tror oss känna så väl döljer det sig ugnefär lika många som vi inte vet någonting om.
Förståelse är aldrig annat än summan av alla missförstånd.
Detta (men det avslöjar jag bara här) är min modesta lilla metod för att förstå världen.


By Haruki Murakami.