I söndags så såg Himlen är oskyldigt blå.
Faktiskt så tyckte jag att filmen verkade kass. Jag hade ingen direkt lust se den.
Jag menar, den bygger på en sann händelse, det största narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria. Om när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975.
Men faktum är att den var bra, riktigt bra. Och de små kärleksscenerna var hjärtevärmande, så söta!
Jag har bara en sak att säga, se den.