Att inte veta. Finns det något värre?
När man märker och vet att något är fel.
Att någor har hänt.
Men att inte veta varför.

Jag tror att allt är mitt fel.
Fast det är det säkerligen också.
Men vad vet jag inte.
Varför kan du inte bara berätta för mig?

Istället går jag runt och letar upp varenda fel, varenda brist, som skulle kunna vara orsaken.
Hittar på mina egna inte alltför logiska förklaringar.
De gör så ont.
Men det gör ondare att inte veta.
Att du inte vill berätta för mig, det gör ondare än allt det andra.

Jag mår dåligt.
Skuldkänslorna och hatet mot mig växer mer och mer ju längre tid det går.

Det värker i mitt bröst.